När jag var liten så tyckte alltid min mamma att jag skulle utbilda mig till optiker. Fråga mig inte varför, kanske var det ett yrke på den tiden som var välbetalt och ansågs som ett bra yrke. Nu blev det inte som min mamma hade önskat eftersom det inte var helt lätt att komma in på den utbildningen till optiker. Sedan kan jag inte påstå att jag tyckte det verkade särskilt kul heller för den delen, men jag var väl alldeles för ung då också för att ens förstå hur en dag för en optiker såg ut. Jag ville absolut bli veterinär! Men att plugga till det insåg jag ganska omgående att jag inte skulle ha tålamod till.
Besök hos optikern
Däremot är det snart dags för mig att göra ett besök hos min optiker i Borås. Jag brukar gå till en och samma optiker fast jag går inte särskilt ofta numera. När jag var 18 år skaffade jag linser vilket var det bästa jag kunde ha gjort på den tiden. Är man aktiv som jag och sportar och rider så är det inte ett alternativ att använda glasögon. Men när jag hade linser så gick det inte att beställa på nätet utan du var tvungen att gå till en optiker för att få dom utskrivna. Vilket var lite bökigt.
Lärare eller optiker?
För mig var det väldigt lätt att välja om jag skulle utbilda mig till optiker eller lärare. Som jag skrev tidigare så kände jag inte att yrket som optiker lockade mig så mycket. Då det var för mycket att läsa för att bli veterinär så kikade jag på andra yrken som till exempel polis som jag också ville bli ett tag. På den tiden gick det inte då jag var för kort, det fanns en gräns ett par centimeter högre än vad jag var. Men till slut blev jag i alla fall lärare, vilket jag absolut inte har ångrat en sekund.